Ligger i soffan med Idol skvalande i bakgrunden, allt medan tankarna är spridda över paddelåret 2009. Det var året då jag blev en forspaddlare på allvar, min första hela säsong med fokus på paddling. Fan vad kul det var.
Utgångspunkten i min paddling är, har alltid varit, kommer alltid att vara, mina homies i den exklusiva undergroundclicken t-up (älskar er). Men alla ni andra jag träffat under året och som jag inte snicksnackar med till vardags, fan vad kul det var att paddla med er. Ni som paddlade Gräftån, alla på vårträffen, alla jag paddlat Enan med, alla jag gick KRT med, alla som varit med på Vålån och alla ni som var med på höstträffen i Åre.
Men det stora tacket går till två viktiga kuggar i jämtländsk creeking, herr Marcus Thörn och fru David Levrén. Att ni stått ut är ett under och väldigt hedrande. Jag skulle kunna jämföra er insats med vad vårdare inom omsorgen gör för sina brukare, TACK!
Jag hade en tanke om att skriva ner alla roliga incidenter som skett under året i detta inlägg, dock insåg jag att natten är för kort till detta. Därför hoppas jag att alla precis som jag bevarat dessa i minnet, var ni inte med så får ni fråga er fram.
Den här Grammisen är min första och jag är mycket stolt. Avslutningsvis vill jag också tacka min mamma för att hon fortfarande tycker om mig trots all oro jag orsakar henne. Tack pappa för att du står ut med min oroliga mor och för den ekonomiska uppbackningen.
See ya!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är vi som ska tacka! Det är verkligen tur att T-UP finns. Vad skulle vi annars göra jag och Thörn? Vintern närmar sig (I Funäs är säsongen tydligen slut, Junkka börjar prata längdskidåkning och Lille Junkka har lagt kajaken på hyllan till förmån för vistelse i bibelbältet) och jag vill därför muntra upp stämningen med ett gammalt djungelordspråk "Det som göms i Snedsteget kommer upp i Symbolen" Det du!
Reeespekt asså. Och jag får tacka för heta stunder i bastun...
Skicka en kommentar