Is springning.

Summering av säsong 1

Nu är min första säsong som forspaddlare över. Den började i en lånad Kendo (omodern kajak) med mycket simning, detta skedde i Kvissleströmmen. Stor del av tiden simmandes, liten del av tiden paniskt paddlande. Men efter införskaffandet av en modernare farkost (Riot Nitro) och Lapplandsturnén då jag lyckades få till rollen pekade utvecklingskurvan uppåt.
Många gånger var jag och Ante i Kvissle och tränade surfen, Ante lyckades till och med snurra runt lite på vågen.
Säsongen avrundades med ganska seriös creeking i Gevsjöströmmarna, Gräftån och Dörrsån. Dessa creekingturer blev till mycket tack vare två nya, väldigt trevliga bekantskaper. Dessa är David Levrén och Marcus Thörn som vi Tummen uppare ser fram emot att paddla med fler gånger, men tack för turerna som blev av i år.
Avslutet på säsongen blev dessvärre smärtsamt för mig. Efter att ha creekat i en lånad Fluid solo var längtan stor efter en egen creekbåt. När ögonstenen äntligen anlände till T-up´s högborg på Frösön var det för sent. Jag inser att vi inte skall få bada ihop förrän om ett halvår, svår längtan.

Foto: Helene Danielsson

En av många liknande situationer från början av min säsong.

Foto: Ante

Så här avslutades säsongen, känns mäktigt. För ett år sedan hade jag liknat detta med döden. Oskärpan i bilden beror på fotografens blodsockernivå.

Hulk är här!

Kärlek vid första ögonkastet uppstod då jag och Hulk träffades för första gången, i skenet av en lysrörsarmatur på Bussgods terminal. Trots att Ante försökte hålla mig tillbaka så kunde jag inte bärga mig, jag kastade mig i armarna på Hulk som låg innanför avspärrningen vid lastkajen. En arg "bussgodsare" hytte med näven och jagade ut mig därifrån varefter han spände en rejäl kätting över ingången.
Men nu kan inte längre någon avundsjuk blåställsböckling hålla oss isär, nu är det bara jag och Hulk.
Hulk är en mycket bra parkettcreeker, återstå att se vad han har att erbjuda i forsen. Men som de säger, så länga man inte provcyklat så finns spänningen kvar.

Med sikte på fallet.

Shit! Fixar jag räddningen?

Oh no! Blu blu blu, hoppas rollen sitter!

Yes, det gick bra! Tummen upp!

T-up goes Hulk!

Om ni nästa år sitter i något bakvatten och pustar ut och samtidigt ser något otroligt grönt, kraftfullt och furiöst komma ångandes ner för forsen, räds inte. Även om allt talar för att det är "den otroliga Hulken" så är inte fallet detta, det är jag som paddlar denna gröna Mystic.

John Juter i sin Mystic vilken jag ämnar köpa.

Nästa År

Nästa år killar, nästa år!!!