Framsteg

Då sitter man här efter 4 dagars ledigt. Jag hade tagit komp. torsdag och fredag för att kunna paddla med alla de paddelkompisar vi lyckats skaffa oss under de senaste årens paddling. Tyvärr så åkte jag ju på en AC lux förra helgen så det har inte gått att paddla dessa dagar. Men många SMS har kommit om hur bra det varit, med mycket vatten och trevligt sälskap.
Ja, ja jag har inte bara suttit hemma och surat.
I torsdags var jag och hälsade på FrösöLars som nu ligger på Östersunds lasarett med Maggie (han hade ju hört att jag varit där så han ville också dit).
I lördags var jag med frun på stan i många timmar Hon skulle köpa en klänning till kvällens fest som hon skulle gå på, för det passade ju jättebra nu när jag ändå var tvungen att vara hemma.

Men jag har inte legat på latsidan Jag har tränat hårt. Nu kan jag lyfta armen nästan vågrätt både framåt och ut åt sidan.
Så snart.....

Tillsammans

Det verkar som om jag och Frösölars inte kan vara skilda åt.

Vi visste att lars skulle få barn, så denna vårsäsong skulle jag få paddla utan min wingman. Började med att dra till Uppsala för att paddla Kvarncrossen,utan Lars.

I början av maj fick Lars sin lilla Maggie, vissa komplikationer uppstod så då åkte Lars till Uppsala, eftersom jag varit där. Där har han nu varit en stund och hängt på lasarettet.

Igår var jag och paddlade Gräftån. På ett ställe gick det inte riktigt som jag planerat, så då åkte jag in och hängde på lasarettet ett tag, för det har ju Lars gjort.

Domen jag fick där var att nyckelbenet hoppat ur led. Detta gjorde jag bara för att vänta in Lars så vi ska kunna paddla tillsammans som det ska vara!

Denna vårsäsong som vi inte skulle göra samma saker så har vi ändå gjort nästan samma saker. På nästan samma ställen.

Vi är nog sammanfogade med en osynlig cowtail.

Om denna text är lite svårbegriplig är det för att jag knaprar morfinliknande tabletter.