Man ställer ju alltid upp för en kompis

Forden fullastad

Efter att tankarna har landat efter helgens road-turne så kan man ju slå in några rader.
Det var naket, många roliga historier med tragiska undertoner, fredagsmys i baksätet och sköna bekantskaper som blommade upp, förslag om mantrains i vågtåget och simningar
I sannT-UP anda som även jag smittats av så höll jag på att glömma sovsäck mm, men eftersom en av de i clicken (Henke) påminde mig om det så gick det bra i och med det så blev han förlåten för att han stod å prata i telefon varje gång vi lastade. Lars å Ante råkade ut för samma sak, vi hade hämtat Ante å kört iväg när han studsade till och utbrast -Paddeln! fast den låg redan på taket, samma sak gjorde Lars. Click nr2 hämta vi sist (Maria) å sen bar det av söderut med dansbandsallsång ledda av Lars å Ante.

Henke är hungrig i Sveg

Efter 20 mil så hoppade jag in i Baksätet och T-UP hade fredagsmys där med allehanda fina drycker. Regnet öste ner när vi närmade oss målet och många grodor blev road-kill av fordens däck och så blev det så mörkt när Henke började köra.

Tummen upp för baksätet

När vi sent om sider kom till Dala-Floda, efter en mindre lyckat vägval så var det bara att hoppa i sängen i den fina klubbstugan. Det dröjde dock ett tag innan vi hittade nyckeln.

Fredagsmys i baksätet

Lördagen spenderades med en visit i butiken åsså var vi tvungna att låna en dator för att se vad det fanns att köra i Fänforsen, hällhole var ok, drop innet var absolut det bästa med hällhole.
Efter att ha varit i forsen några timmar så blev vi lite hungriga, men där gick meningarna isär, vissa sade att de inte blev hungriga när de paddlade, bara pilska. Därmed blev man ju lite orolig vad som skulle hända i badtunnan.

Julle gör tummen upp för säkerhet

Söndagen var kursdag, efter teori på förmiddan med inslag av "pin-kit" så blev det simmning och linkastning på eftermiddan. Lars höll på att fastna i en vajjer när han hoppade i från bron.
Lite besvikna blev vi när vi inte kunde simma i vals pga för högt vatten. Jag tror att Örebro grabbarna tyckte vi var taskiga när vi missade dem med våra linor när vi tränade.

Junkka ville att vi skulle ta med hans nya playboat, men vi tackade vänligt men bestämt nej!

Efter detta återstod bara hemresan, 50 mil + regn hela vägen, vi som bor längst bort kom hem vid halv-två på natten. Efter en turne som denna blir man ju lite tom allteftersom bilen töms på färssällskap, tur att man har en glad sambo och hund som möter en när man kommer hem.