onsdag 26 november 2008

Is springning.

onsdag 19 november 2008

Summering av säsong 1

Nu är min första säsong som forspaddlare över. Den började i en lånad Kendo (omodern kajak) med mycket simning, detta skedde i Kvissleströmmen. Stor del av tiden simmandes, liten del av tiden paniskt paddlande. Men efter införskaffandet av en modernare farkost (Riot Nitro) och Lapplandsturnén då jag lyckades få till rollen pekade utvecklingskurvan uppåt.
Många gånger var jag och Ante i Kvissle och tränade surfen, Ante lyckades till och med snurra runt lite på vågen.
Säsongen avrundades med ganska seriös creeking i Gevsjöströmmarna, Gräftån och Dörrsån. Dessa creekingturer blev till mycket tack vare två nya, väldigt trevliga bekantskaper. Dessa är David Levrén och Marcus Thörn som vi Tummen uppare ser fram emot att paddla med fler gånger, men tack för turerna som blev av i år.
Avslutet på säsongen blev dessvärre smärtsamt för mig. Efter att ha creekat i en lånad Fluid solo var längtan stor efter en egen creekbåt. När ögonstenen äntligen anlände till T-up´s högborg på Frösön var det för sent. Jag inser att vi inte skall få bada ihop förrän om ett halvår, svår längtan.


Foto: Helene Danielsson
En av många liknande situationer från början av min säsong.



Foto: Ante
Så här avslutades säsongen, känns mäktigt. För ett år sedan hade jag liknat detta med döden. Oskärpan i bilden beror på fotografens blodsockernivå.

torsdag 13 november 2008

Hulk är här!

Kärlek vid första ögonkastet uppstod då jag och Hulk träffades för första gången, i skenet av en lysrörsarmatur på Bussgods terminal. Trots att Ante försökte hålla mig tillbaka så kunde jag inte bärga mig, jag kastade mig i armarna på Hulk som låg innanför avspärrningen vid lastkajen. En arg "bussgodsare" hytte med näven och jagade ut mig därifrån varefter han spände en rejäl kätting över ingången.
Men nu kan inte längre någon avundsjuk blåställsböckling hålla oss isär, nu är det bara jag och Hulk.
Hulk är en mycket bra parkettcreeker, återstå att se vad han har att erbjuda i forsen. Men som de säger, så länga man inte provcyklat så finns spänningen kvar.

Med sikte på fallet.



Shit! Fixar jag räddningen?



Oh no! Blu blu blu, hoppas rollen sitter!




Yes, det gick bra! Tummen upp!

lördag 8 november 2008

T-up goes Hulk!

Om ni nästa år sitter i något bakvatten och pustar ut och samtidigt ser något otroligt grönt, kraftfullt och furiöst komma ångandes ner för forsen, räds inte. Även om allt talar för att det är "den otroliga Hulken" så är inte fallet detta, det är jag som paddlar denna gröna Mystic.

John Juter i sin Mystic vilken jag ämnar köpa.

söndag 2 november 2008

Nästa År


Nästa år killar, nästa år!!!

fredag 31 oktober 2008

Nu växer vi!

Tummen upp börjar få gehör runt om i Sverige, många är de som anslutit sig till oss och som blivit intresserade av detta med forspaddling. Många vill bara hänga med oss för att på så sätt nå ökad popularitet bland kreti och pleti, dessa är så kallade "hang arounds". En av dessa hängivna hang arounds syns på bilden nedan.

torsdag 30 oktober 2008

Sista turen?

I söndags var jag och Lars i Åre för att paddla lite, som sällskap fick vi med oss Marcus och Åsa. Vi bestämde på morgonen att vi skulle köra Gevsjöströmmarna, det var fint väder men lite kallt. När vi skulle byta om började Åsa köra en åkarbrasa, vilket är en av dödssynderna enligt Lars, "det ser ju löjligt ut, tänk om nån ligg i buskarna å kik."Nä, så här cool ska man va!




En Cool Lars

Marcus i Komprimatorn.

Efter ett litet fall i början av turen kom vi till Komprimatorn, ett fall med väldigt grund landning. Efter Komprimatorn (fränt namn som jag nu har skrivit 3 gånger) bar vi upp och körde bakisrännan, en stenig ränna i rådande vattenstånd. När vi kom till storfallet var det ganska mycket vatten, så valsen längs ner var rätt stor. Marcus körde först och försvann en kort stund innan han kom upp på rätt köl, såg coolt ut. Sen kom Åsa som gick runt, men hon spolades ur valsen och kunde rolla upp. Efter det kom coolLars. Han prickade det djupaste hålet i valsen (precis där han tänkt köra), sen var han borta. Efter en stund dök en paddel upp, sen kom en röd båt och sist kom en simmande Lars. Som tur var hade vi Åres gentleman på land som aldrig är sen att räcka ut en hjälpande hand, i detta fallet en lina, och dra in Lars.




Här vill Lars göra åkarbrasa, men han biter ihop.



Sist kom jag i Burnen vilken skar genom valsen som en varm kniv skär smör. Det kändes bra efter att ha sett vilken kraft vattnet hade på Fluidbåten.

Smörigt

Vi tog en snabb fika vid storfallet (mest för att Lars skulle få upp värmen, han vägrade ju göra åkarbrasa), sen körde vi vidare ner mot Gåshöljan. Efter avslutad tur samlades hela gänget över en pizza i Undersåker. Vi måste väl säga "Tummen upp" även för denna tur.