Tillsammans

Det verkar som om jag och Frösölars inte kan vara skilda åt.

Vi visste att lars skulle få barn, så denna vårsäsong skulle jag få paddla utan min wingman. Började med att dra till Uppsala för att paddla Kvarncrossen,utan Lars.

I början av maj fick Lars sin lilla Maggie, vissa komplikationer uppstod så då åkte Lars till Uppsala, eftersom jag varit där. Där har han nu varit en stund och hängt på lasarettet.

Igår var jag och paddlade Gräftån. På ett ställe gick det inte riktigt som jag planerat, så då åkte jag in och hängde på lasarettet ett tag, för det har ju Lars gjort.

Domen jag fick där var att nyckelbenet hoppat ur led. Detta gjorde jag bara för att vänta in Lars så vi ska kunna paddla tillsammans som det ska vara!

Denna vårsäsong som vi inte skulle göra samma saker så har vi ändå gjort nästan samma saker. På nästan samma ställen.

Vi är nog sammanfogade med en osynlig cowtail.

Om denna text är lite svårbegriplig är det för att jag knaprar morfinliknande tabletter.

...

Tummen upp för premiärer

En pastors stora uppgift är att tala med församlimgsmedlemmar och leda dem rätt. Vår Pastor har dragit min älskade vän Gullspira rätt ner i det uppsalska fördärvet. En söndag som jag hade hoppats skulle bli en härlig dag fylld av tummar i luften höll på att förvandlas till en mardröm. En timme i bilen och Gullspira nämnde aldrig "boof", "slide" eller andra tuffa uttryck som hör creeking till. I stället pratade han om att träna med Kendon, kontra, tajta svängar och annat mumbo jumbo. Detta efter en roadtripp med den racinginspirerade Pastorn. När vi när vi närmade oss Ammerån blev jag förbannad och sade åt han att antingen vara tyst eller prata som vi gjorde förr, om boofingens ursprung och liknande. Sedan sade jag att jag alltid högaktar creekers och tittar snett neråt på racingfolk. Det avgjorde saken och min vän var tillbaka. Gullspira som inte är rädd för något finns igen, han har tummen i luften. Filmen nedan går även att njuta på http://www.youtube.com/watch?v=A4oCWQ7pPY0

Roadtripping

Tre timmar försenad dök David upp hos mig i fredags för att låna en Kendo som han skulle köra kajakcross i södra sverige med. Han beklagade sig att det var så mycket rum över i hans nya Forrester. Tanken var att Thörn skulle åka med men han hade gjort en Thörn over och stannat hemma. Nu satt David i min hall och såg alldeles ensam och övergiven ut. Eftersom vi i Tummen upp alltid ställer upp för en kompis, sa jag snabbt till David, jag fyller ditt tomrum. Min fru tittade på mig med en undran i blicken, nickade och hjälpte mig packa.

Tre timmar senare satt jag i Sundsvall, i Forrestern och intog mitt livs första McDrive. Det var ungefär då jag förstod att denna resa skulle bli något speciellt.

Ytterligare tre timmar senare rullade vi in på Levrens ägor utanför Uppsala. Shit, tänkte jag, Uppsala, det har man bara läst om tidigare, nu var man där.

Inkvarterad med David, råttor och alla Davids gamla saker sov jag rätt så dåligt första natten, mycket på grund av kylan. I normala fall skulle jag bara skedat med Frösölars, men kände inte det förtroendet från David än.

På lördag samåkte vi med Henrik från Uppsala. I bilen spelades nån konstig musik med congas!

Detta förstörde min dag.Tummen upp laddar med dansband!!!

Det roligaste som hände i Nyköping på Lördagen var att Isak Öhrström och David kivades om min Kendo!Isak sur för att David tagit tillbaka Kendon

Eftersom jag paddlat så dåligt var jag inte säker på att alla sett mig så jag ställde mig bakom prisutdelaren under prisutdelning.

Lördagkvällen spenderades med Kurt Levren (Davids pappa). Han hade tillrett en trerättersmiddag och till det serverades vin. David som laddade för tävlingen dagen efter smuttade bara lite på vinet. Till efterrätt bjöds det på Zabayone och en lite Stänkare.

På söndag paddlade vi Kvarncrossen. David började dagen med att trimma Kendon (helt i onödan skulle dét visa sig. I kvartsfinalen såg man att Kendon var snabb, så snabb att David körde fel och fick sitta som säkringsman resten av dagen.

David testar Foressterns prestanda. Jo, den klarar gatsten.

Under hemresan var David mest sur för att Kendon varit för snabb för honom i kvarten. Men jag lyckades, genom ett säkert Tummen upp trick, få honom på bättre humör.

Dansband!!!

Good old days.

Inget kan störa Lars koncentration.

Ett fallande korthus

Som rubriken anger handlar detta inlägg om ett fallande korthus. Självklart rör det sig om en metafor, en liknelse mellan ett ostadigt bygge i blåsväder och en Åke-Tobias som stöter på patrull i livet dag efter dag. Vi har läst och sett hur han tvingats sälja sin kajak till rovjägaren Nutti, hur han ska sadla om till grävmaskinist, köpa rullgrillor, sälja skidorna. Allt detta p.g.a. en lappländsk tjurighet kombinerad med oflyt och dåliga val. Men eländet var inte över för vår älskade Åke-Tobias. Han höll på att sätta kaffegöken i vrångstrupen när han satt där vid köksbordet och med tomma ögon stirrade ut över Marsfjället, sippade på göken samtidigt som han flyttade blicken mot Aftonbladets Klick som låg uppvikt på den brunrutiga vaxduken. En obehaglig nyhet slog Åke-Tobias rakt i ansiktet. Hans kära vän sedan lång tid, tillika hans bungyjumplina i tillvaron, separerar från sin fjälla och lämnar Klimpfjäll och därmed också Åke-Tobias. "Fame factory-paret Jimmy och Sandra separerar efter flera år av lycka", skrek tidningen ut.

Vi undrar varför i h-vete de inte nämner att Åke-Tobias och Jimmy också separerar. Lågt av Aftonbladet.